Teknikmuseum

Öppettider

Lite information om några av objekten som finns att beskåda i teknikmuseet

Fjäll Johans traktor

Johan Magnussons EPA-traktor från 40-talet

Traktorn byggdes av Johan Magnusson på Vålåsfjäll, mellan Sågen och Tyngsjö, någon gång på 40-talet. Konsumaffären i Sågen hade en Chevrolet lastbil som de använde för sina varutransporter och Johan var då bilens chaufför.

Så småningom skulle lastbilen utbytas mot någon annan varubil, varvid den kom att hamna på Vålåsfjäll. Johan var, liksom många andra i byarna runt omkring, en idérik och teknikkunnig person som såg till att omskapa den gamla bilen till ett nyttoredskap för sitt lilla jordbruk. Omvandlingen av den 6-cylindriga motorn till fotogendrift visar prov på stor finurlighet vid konstruktionen av de nödvändiga förvärmningsanordning- arna för bränslet. Även Johan hade sin lilla enkla gårdsverkstad med tillhörande smedja, där många av maskinerna och verktygen var gjorda av honom själv.

Traktorn använde han flitigt i jordbruket vid plöjning, harvning och slåtter där en vanlig slåttermaskin för häst bogserades efter traktorn. Många minns Johan komma åkande med en fyrhjulig vagn, fullastad med timmer på väg till sågverket i Brindsjön.

Traktorn, som inte har körts under de senaste 50 åren, har överlåtits till teknikmuseet i Sågen och är fort- farande i maskinellt gott skick. Den skall dock, inom en inte allt för lång tid, återskapas till det skick som den en gång har varit i.

Teknik & Kultur i Finnmarken är glada över att ha fått den intressanta EPA:n till samlingarna i teknikmuseet.

Brindåstraktorn

Traktorn under plöjningsarbete tidigt 60-tal

  
Titta och lyssna på Brindåstraktorn     Video  4,6 Mb 

Några bilder på traktorn i arbete
Bilderna är klickbara

  

- Ett unikt hembygge -

Många tekniska underverk har sett dagens ljus i finnmarksbygderna, där stort intresse för mekanik har varit rådande. Utan egentlig teknisk utbildning har man i det tysta utfört mästerverk i form av hembyggen eller konstruktionsförbättringar. I de fall som krävde ytterligare kunskaper, anskaffades böcker i de ämnen som behövdes för tillfället. Så också i fallet med den så kallade Brindåstraktorn som tillverkades på Brindåsen ett hemman några kilometer norr om Sågen – långt före innan elektriciteten nådde dit.

Av de sex syskonen Larsson var det Anton som stod för de tekniska resurserna. Hans stora intresse för maskiner och mekanik lade grunden för  möjligheterna att kunna upprätthålla en välbehövlig gårdsverkstad. Han köpte begagnade maskiner och verktyg när tillfälle gavs. Om det var någon maskin eller verktyg som han inte hittade till rätt pris, så tillverkade han det i sin smedja eller i verkstaden.

Elektriciteten kom inte till Brindåsen förrän i mitten av 40-talet, innan dess fick en fotogenmotor utgöra drivkällan för verkstaden. Denna motor var placerad utanför verkstadsväggen med drivaxeln in genom väggen. En lång transmissionsaxel, strax under taket i verkstaden, fördelade drivkraften till de olika maskinerna.

Under många år hade hästen fått stå till tjänst i det ganska omfattande jordbruket och de uppodlade myrmarkerna kunde på vårarna vara ganska blöta när de skulle harvas. Då blev det tvunget att förse hästens fötter med trygor, en sorts plattor som spändes fast på hovarna för att ge bättre bärighet. Säkerligen besvärligt för hästen.

Med sådana omständigheter föddes tanken på att anskaffa något som kunde ersätta hästen i detta tunga arbete. De traktorer som fanns vid den tiden var ganska tunga och klumpiga och ansågs inte passa deras behov. Alla var eniga om att försöka skaffa något, på deras eget sätt, och brodern Valfrid – han var den enda som hade körkort – ansågs vara den mest lämpade för uppgiften. Kruxet var emellertid att han behövdes också i jordbruket. Detta löstes genom att de övriga syskonen skulle ”lägga på ett kol extra” under tiden som han arbetade med projektet. Han satte genast igång med att anskaffa en gammal personbil, Graham Paige, som han tog nödvändiga delar från. Många delar som behövdes fanns inte att tillgå utan måste tillverkas, därför snickrades gjutmodeller till slutväxelns kugghjul och annat som måste gjutas på gjuteri. Efter drygt ett år var traktorn klar att provköras och till Valfrids och syskonens stora tillfredsställelse fungerade allt och traktorn fick göra tjänst långt in på 60-talet.

Traktorn finns nu på Teknik & Kultur i Finnmarkens nybyggda teknikmuseum i Sågen, där den kan ses tillsammans med många andra objekt från bygden.

Flygplanet F-AHLE
(Fantasiregistrerat)

Varmkörning före flygning

Flygplanet i luften

Bilderna är klickbara

Fler bilder från renoveringen av flygplanet finns under denna länk: Renovering

Berättelsen om två unga pojkars drömmar om att kunna få uppleva något av den tjusning som de lästa Bigglesböckerna utstrålade. Vid denna tid, slutet av 50-talet och början av 60-talet, var det nästan helt uteslutet för privatpersoner att bygga flygplan på laglig väg.

Denna möjlighet kom först vid mitten av 60-talet när EAA, Experimental Aircraft Association, etablerades i Sverige. Denna organisation skulle hjälpa flygintresserade, som ville bygga sitt eget flygplan, med alla frågor som rör konstruktion och byggande. EAA kunde ställa kunniga tekniker till förfogande för rådgivning, kontroller och flygutprovning. Framför allt utarbetades regler för amatörbyggen och flygutprovningar i sam- arbete med luftfartsmyndigheterna.

Innan tillkomsten av EAA, byggdes det bevisligen ett antal flygplan efter eget huvud och som flögs med framgång på olika platser i landet. I Flyg-Hobby 1978 nämns ett antal fantaster såsom: Hugo Ericsson i Tandsbyn, Nils Södergren från Avesta, Erland Nilsson Skeleftehamn, Jonas Persson från gården Fjusnäs i Hälsingland, m.fl.

Dessutom byggdes ett okänt antal ”Flygande Loppan” i olika delar av landet, däribland ”Äppelboloppan” som byggdes och flögs flitigt i Dalarna. Även flygplanet F-AHLE, som byggdes av bröderna Lennart och Åke Larsson i Sågen, finns omnämnt i boken, likaså i Flygets årsbok 1981, varför personerna kring detta bygge tydligen var i gott sällskap. Brödernas flygningar på Brindsjöns is upphörde så småningom då bröderna började flyga ”riktiga flygplan” i flygklubbsregi, med motorflygcertifikat på fickan.

1975 fick bröderna en förfrågan från den så kallade Arlandagruppen om att få överta planet till sina sam- lingar, vilket också skedde. Tyvärr kom dock aldrig planet att göras i ordning och utställas i samlingarna varför planet återtogs 2001. Efter att det hade varit borta från hembygden i över 26 år, började Lennart och sonen Bengt med att restaurera planet till nyskick med en tidsåtgång på över 825 timmar.

Cirkeln är nu sluten till glädje för bröderna, deras efterkommande och hembygden. Flygplanet finns nu att beskåda i det nybyggda museet med möjlighet att få höra dess historia tillsammans med många andra intressanta föremål.